Boka direkt
Föregående inlägg
Nästa inlägg
Olle Elfgren / 22 feb, 2021 Digidialog Emil Persson om digitaliserat innehåll

Emil Persson om digitaliserat innehåll och att göra tv av internskämt

Emil Persson är först ut i säsong 2 av intervjuserien digidialog. Läs om Alla mot alla, om Fördomspodden, om att ett bra berättande inte är synonymt med humorbefriat sådant, om att lägga sin podd bakom betalvägg, om hur hans innehåll har bytt till en digital skepnad och om att han egentligen kom in försent i Filip och Fredriks liv då de redan börjat kedja fast sig i en studio.

Hör du mig?

– Ja. 

Det ekar inte?

– Nej det låter jättebra.

De första, högst ångestfyllda ”interagera med någon du aldrig tidigare interagerat med på länk”-sekunderna är avklarade.

Emil Persson är för dagen förkyld, vilket lägger ett hest skimmer över rösten med den behagliga dialekt som han delar med Astrid Lindgren-karaktären vid samma namn. Det går även igenom en burkig datorhögtalare.

– Hur är det med dig?

Det är fint, kul med så här celebert besök i intervjuserien.

– Fan frågan det… om det är så celebert.

Får man väl ändå konstatera numer.

– Det är kul att någon orkar bry sig i alla fall.

I ryggen har han en köttig produktionsvecka där han, i rollen som producent, och redaktionen gjort 18 avsnitt till nya säsongen av tv-programmet Alla mot alla med Filip och Fredrik. Tre avsnitt per dag i sex dagar.

Hektiskt.

– Ja verkligen, jag jobbar ju mer eller mindre med det här programmet året om nu. Vi ligger på 128 avsnitt per år, och det känns svårt att komma på nya frågor. Vi har hunnit beta av de flesta ämnen liksom. Men sedan kommer någon av deltagarna fram efter en inspelning och säger ”Vilket kul program det blev i dag!” och då får man en jävla skön energi igen.

Emil Persson om digitalisering av innehåll och ett bra berättande

Han kom som ett yrväder en septemberonsdag och hade ett revolutionerande intervjuformat i svångrem om halsen. Fördomspodden är egentligen Emils riktigt stora genombrott, som hade premiär 2016. Även om han porträtterat världsstjärnor som Avicii, Johan Renck och Ozzy Osbourne var podden en slags katapult ut i folkhemmet. Vad det hela går ut på är att Emil bjuder in en känd person för en intervju, men istället för att ställa vanliga, klassiska öppna frågor spekulerar han istället fritt om deras levnadsvanor för att sedan låta gästerna bekräfta eller dementera dessa. Ofta med en stor spännvidd där allt ifrån frukostpreferenser till favoritställning i sängen sätts under lupp. Premiärgästen, Sveriges störste poddmogul och av många ansedd som branschens tsar, Alex Schulman var dock skeptisk till formatet och sägs ha spått det som ”en jävla flopp”.

– Jag kände en som jobbade på Perfect Day Media (bolaget som bland annat ger ut Alex och Sigges podcast), som hävdade att han hade kommit tillbaka från intervjun och sagt att “det där kommer inte bli någonting”, men det vill han nu inte tillstå att han har sagt.

– Jag släppte avsnittet med honom först av alla rent strategiskt eftersom han har så stort following. Jag tror att det hade typ 15 000 lyssningar på bara en dag. Det mottogs ganska starkt direkt och jag hade sponsorer redan första säsongen. Det var inte så mycket till hundår, konstaterar Emil.

Erik Niva i ny tappning

Hur idén till podden föddes var att han skulle porträttera Erik Niva till tidningen Café, för femtioelfte gången som han själv uttrycker det, och eftersom han hade gjort det så många gånger fanns det inte så mycket kvar att berätta om honom. Emil hade redan en klar bild av Erik och kom på att han ville testa sina egna fördomar på honom i tidningen som ett nytt intervjusätt.

– Men när jag testade det kom jag underfund med att det ju är mycket roligare om man får höra personens reaktion, vilket är svårt att förmedla i text. Café hade också länge velat ha en podd, men inte kommit på någon idé. Jag tyckte det var lite pinsamt att ha en podd, det var ju på den tiden när alla skulle hävda sig genom en sån och dessutom var det inte helt etablerat som medium än, utan det fanns de som trodde det var lite av en fluga. Jag kände heller inget behov av att ha en podd men när jag kom på formatet, tyckte jag det var starkt nog att testa. 

Vid den här tidpunkten, september 2016, hade Emil jobbat på Café i fyra år, både som allmänredaktör men större delen som nöjesredaktör. Tidningen hade länge varit målet under journalistutbildningen.

– Ville jobba på Café och tyckte de bästa skribenterna jobbade där. Filip och Fredrik började där, Fredrik Backman hade en blogg där, Jonas Cramby, skitmånga bra skribenter. Hybris-artat sökte jag bara praktik där.

Det är pondus i det.

– Verkligen, det är också lite sjukt. Men jag hade en bra resumé för att vara journaliststudent. Jag frilansade för Sweden Rock Magazine och hade varit i Los Angeles och intervjuat Ozzy Osbourne och även stjärnor i Europa. Jag hade ändå något att visa upp. Fick svar att det lät intressant men att de inte hade någon plats just då. Tänkte “åh fan, piss”. Mejlade Aftonbladet Nöje istället och fick praktik. Ett par veckor innan jag skulle börja där mejlade Café och sa att det hade fått en plats ändå. Då hoppade jag av Aftonbladet en och en halv vecka innan det skulle börja. Sedan blev jag kvar på Café på grund av ett vikariat. Och ett år efter det blev jag fast nöjesredaktör.

Alla goda ting är trams

Att göra Fördomspodden är i mångt och mycket pajaskonster, det är både hä hä och hepp hepp. Den var, innan den hamnade bakom betalvägg åtminstone, uppe bland de allra största intervjupoddarna i landet. Såsom Framgångspodden, Söndagsintervjun och Värvet. De tre nyss nämnda faller in under vad många skulle kalla en traditionell intervju. Öppna frågor som förhoppningsvis i slutet av avsnittet ska ge lyssnaren en komplett bild av gästen. 

Fördomspodden är något annat.

– Min ambition är inte att ge de fullständigaste intervjuerna i Sverige, säger Emil.

Varför tror du att folk tycker om podden utöver att det är ett nytt sätt att intervjua?

– Det är så jävla svårt att säga, men jag kan bara säga vad jag hoppas det beror på och dels tror jag det är kul att ha en intervju som bryter lite mot konventionen. Jag har länge stört mig på att man som journaliststudent får en formel på hur en intervju ska gå till som är det enda rätta. Och det är ju raka motsatsen till det jag gör. Det finns ingen sanning vad som gör ett samtal spännande. Jag tror också att det finns ett lager i Fördomspodden som är att bara hur intervjupersonen reagerar på såna påståenden adderar något till ett personporträtt. Att man inte låter människan styra hela berättelsen själv. Även om människan vill verka självdistanserad men misslyckas med det så säger det något om personen ändå.

Emil harklar sig, tar en halstablett av orange kulör och fortsätter: 

– Det blir lite show don’t tell, att lyssnaren själv kan göra matematiken kring personen. Jag tror lyssnaren identifierar sig med mig ganska mycket och fattar vart jag är på väg. Om en fördom går över huvudet på gästen talar jag mer till lyssnaren i så fall. Det skapar ett band mellan mig och lyssnaren. 

– Och den sista grejen är att det inte får bli för elakt. Nästan alla som är med i den tycker att det är kul, även om de går bort sig i vissa resonemang. Jag kan skratta på deras bekostnad, gästen kan skratta på sin egen bekostnad och lyssnaren kan skratta på dennes bekostnad. Det är ingen skada skedd.

Humor har ständigt förekommit, legat till grund för om man så vill, i Emils alster.

– Så skrev jag alltid mina texter också, varför kan det inte vara kul? Varför måste det vara allvarligt, seriöst och djupt för att det ska vara en bra intervju? Humor är ju också ett sätt att hålla intresset uppe, man fortsätter lyssna eller läsa om man skrattar till då och då. Det finns ett feltänk i att ett bra berättande alltid måste vara allvarligt. Det finns ingen motsättning i att det är kul samtidigt som det är bra. 

Betalvägg

Under hösten 2020 genomgick podden en stor förändring som några men samtidigt inte jättemånga poddar gjort, hamnat bakom betalvägg i form av tjänsten Podme. Den erbjuder helt enkelt reklamfria, exklusiva poddar genom ett månadsabonnemang, bland andra huserar Rättegångspodden, Schulman show och Återföreningen där. Det har så sakteliga börjat röra på sig i poddvärlden och fler och fler aktörer, om än i långsam takt, börjat signa upp poddar exklusivt, som nyss nämnda Podme och dessutom Spotify och Acast.

Varför lade du den bakom betalvägg?

– Det gav mig en mer stabil ekonomisk grund där jag inte blev så konjunkturkänslig i form av sponsorer. Jag tycker också att Podme har något spännande på gång även om de ligger långt i framkant. Det är inget vanebeteende för folk att betala för poddar än. 

Tror du att vi kommer hamna där?

– Jag tror inte det är omöjligt. Blickar man tillbaka var det uppror när vi skulle pröjsa för Spotify en gång i tiden också men nu har alla accepterat det, även när det kommer till Netflix och HBO och sånt. Jag kan också tycka att det har något att göra en reklamfri produkt. Sen förstår ju jag att vissa människor inte kommer vara beredda att betala för innehåll de förväntar sig att få gratis.

Att veta i vilken ände du skall börja när du vill öka graden av digitalisering är inte helt lätt. Behöver du hjälp? Vi är här för att hjälpa dig och svara på dina frågor.

Mångsidige Emil

Podden blev som sagt omtyckt och stor ganska per omgående. Lite senare samma höst som den drog igång ringde det i Emils telefon. Det var Fredrik Wikingsson som undrade om han ville bli redaktör för hans och Filip Hammars långkörare, tv-programmet Breaking News. 

– Jag blev då erbjuden tio veckors anställning, och funderade mycket om man kunde säga upp sig från det fasta jobbet på Café för det. Tog tjänstledigt och sparad semester och började med det. Sedan gjorde jag likadant hösten 2017. Januari 2018 skrev jag på för ett år med Nexiko (produktionsbolaget Filip och Fredrik äger) och gjorde bara podden för Café.

Hur kommer det sig att du valde tv över skrivande?

– Ganska många olika anledningar. Jag kände väl att jag hade skrivit sen jag var 15 år, hade alltså till och från skrivit journalistiskt i 15 år. Om jag fortsatt gjort det i 20 år till kunde jag på sin höjd blivit 10–15 procent bättre. Det kändes inte utmanande längre. Det finns ingen riktig framtid för long read-texter som trots allt gör sig bättre i print. Skulle jag fortsatt skrivit den typen av innehåll i 20 år till hade jag blivit nya Jan Gradvall. Hade det funnits ett behov av honom om 20 år? Jag tror inte det, säger han och fortsätter: 

– Det var också en ganska deppig miljö på Café även om jag verkligen älskade människorna, så handlade det mycket om nedskärningar där. Man fick allt mindre pengar att jobba med samtidigt som det inte fick gå ut över kvalitén. Det var väldigt befriande att få göra något annat. 

Hur var det att göra Breaking News?

– Jävligt stressigt. Det var kul, många av oss som jobbade älskade också att göra en grej av att vara stressade. Vi ville vara viktigare än vi var, tror jag. Jag är glad att jag gjorde det men jag skulle heller aldrig vilja göra om det. Man sov väldigt lite. 

Hur såg en typisk dag ut?

– Vi samlades klockan åtta på morgonen och då satte vi oss och browsade och kollade på olika nyhetsinslag, linjära tv-program och lokaltidningar, där det ofta var 60-åringar som hade börjat sin karriär med skrivmaskin men som nu fick göra rörliga inslag med tafflig kvalitet istället, för att se om det fanns något pajigt att hitta. Hitta något som var dåligt så man kunde peka finger åt det. Vid elva kom Filip in, och alla hade ett pitchmöte. Ofta 70 idéer som åkte upp på tavlan, sen valdes 10 av dessa ut. Mötena tog ofta 2–2,5 timme, jävligt långa möten. Därefter renodlade vi idéerna och satte de i verket. Sedan vid 19 bandade vi ett program till morgondagen och vid 22 sände vi live. Efter det åkte man hem och var tillbaka vid åtta morgonen efter igen. Jag tror aldrig jag kommer vara del av ett roligare och smartare gäng med sådana som Andrev Walden, Emma Frans och Moa Wallin. 

Varför lade ni ner Breaking News?

– Vi var trötta på det. Det är klart, allt börjar och slutar med Filip och Fredrik men jag tror alla i produktionen var trötta på det. Det blev allt smalare och mer förutsägbart predikande för kören och anti-SD. Det tog mer än det gav.

I den sista säsongen av programmet infördes fler quiz-segment som bland annat musikquizet ”Wij, Elegi, Miss Li eller nazi”. Ett annat quiz-segment som togs fram var ”När Petter tar gatan in i vinkällaren-testet”.

– Det enda vi hade var en spaning som var “Det är kul när Petter pratar om vin”. Han anstränger sig för att inte tumma på sin personlighet och dess språk som i grunden inte känns jättekompatibelt med vin. Och det hade vi ju bara kunnat konstatera, men istället gjorde vi ett jävla oseriöst quiz av det. Vi började göra flera quiz-element som återkom i programmet vecka efter vecka. Ur det föddes idén att göra ett renodlat frågesportsprogram.

Det gjordes också. När beslutet togs att Breaking News skulle läggas ner lyftes idén med kanalen.

– Vi kände att det saknades någonting i quiz-världen som var ett riktigt quiz-program, inte rent trams som vårt nazi-musikquiz men där det ändå kan vara lite kul. Det är en riktig tävling men samtidigt också ledigare och ”garvigt”. Det har i alla fall inte funnits i Sverige på det sättet. Antingen var det panelprogram där man satt och tramsade, eller så var det svår frågesport med fokus på fråga och svar. Och vi fick tillåtelse av Kanal 5 att prova att göra det.

De köpte det rakt av?

– Aa, de gjorde fan det. Det är på något sätt ett kvitto på Filip och Fredriks förtroende hos femman. Jag minns att vi hade ett Skype-samtal med kanalen i mellandagarna 2018, det klubbades sedan vid årsskiftet. De sa “Okej, ni får göra det under en period på sex veckor.” och då fick vi sju veckors förberedelse. Vi visste ingenting, vi hade inget namn, vi hade ingen scenografi, vi hade inga deltagare. Vi visste inte alls hur programmet skulle se ut.

Men såg ut gjorde det, och när grisen kom ut ur säcken bökade den fram en kristall.

Hur länge tror du ni håller på med Alla mot alla? Det har ju gått bra.

– Det går för bra, typ. Jag kommer aldrig bli fri från det här jävla programmet. Breaking News snittade på slutet 85 000 tittare per program, Alla mot alla ligger på 450 000. Det är en fruktansvärd skillnad. Klart att det ska mycket till för att femman ska steka det, handlar nog mer om när Filip och Fredrik känner sig färdiga med det.

128 avsnitt per år, hur håller ni det fräscht?

– Det är skitsvårt. Det är tittarna som avgör om det är fräscht eller inte. Att vi som sitter med det året om blir trötta på det är oundvikligt. Jag tror vi alla i redaktionen är så rastlösa att vi måste ändra på saker ibland i programmet, det är därför under ständig utveckling. Vi pratar väldigt mycket om hur många poäng som ska vara på spel, vilka segment som ska vara med och inte, hur långt Under pressure ska vara. Vi finslipar hela tiden. Alla kanaler är rädda att ändra något som funkar och vi är rädda för att stagnera. Någon slags clash mellan kreativitet och kommers. 

Att veta i vilken ände du skall börja när du vill öka graden av digitalisering är inte helt lätt. Behöver du hjälp? Vi är här för att hjälpa dig och svara på dina frågor.

Du är inte sugen på att göra nya program? Utöver Alla mot alla testade du på att göra en dokumentär om Joe Labero.

– Det är det enda jobbet jag gjort med dem (Filip och Fredrik) ute på vägarna. Det är klart det var kul att åka till Las Vegas och jobba och festa. Jag hade inte haft något emot om vi hade kört Alla mot alla varje höst eller varje vår, men inte båda. Och att andra halvåret så gör vi något annat, unna sig att testa något nytt för att hålla kreativiteten igång. Kanske göra flera entimmesprogram om olika saker. Lite mer tv som Filip och Fredrik gjorde förr. Det var lite synd att jag kom in i deras liv när de började kedja fast sig i en studio. 

Många av dina poddlyssnare hade nog velat sett en medverkan av Joe Labero även där med tanke på din återkommande fördom om huruvida andra gäster anade omedelbar mörk energi hos honom.

– Jag frågade honom och han kändes inte sugen. Kände också efter att ha träffat honom att det inte skulle blivit ett så kul avsnitt, hans personlighet är uppbyggd på magi och mystik. Jag tror därför inte han hade varit så intresserad av att ta ett steg tillbaka och med självdistans analyserat sin personlighet, säger Emil innan hans ansikte för några sekunder degraderas till 240 pixlar.

Hur var steget från skrivande journalist och poddare till tv-producent?

– Jag ser mig inte som producent. Jag skulle exempelvis aldrig kunna kliva in och göra tv-programmet Farmen. Jag har ju bara jobbat med Filip och Fredrik. Men eftersom det här programmet är så innehållsdrivet får jag det att funka. Som producent har man helhetsansvaret och är ganska organisatorisk, man ska ha synpunkter på vem vi ska ha som scripta, jag vet fortfarande inte exakt vad en sådan gör. Det som skiljer det här programmet från andra produktioner är att programledarna är högst i rang och inte producenten. Under själva inspelningen är jag sändningsproducent, bestämmer över kontrollrummet och pratar med Filip och Fredrik i deras snäckor.

För finsmakarna: Ulf Skjäl?

– Det var någon i redaktionen som sa “Visste ni att Claes Malmberg har en okänd bror?” och det finns något roligt, märkligt i det. Han är inte den typen av person som har okända bröder och då tyckte jag det var jävligt roligt att skriva om det och sedan roade vi oss själva med att fortsätta nämna Ulf Skjäl i varje avsnitt. Det är kul eftersom det är så jävla onödigt och oefterfrågat, så det liknar ingenting.

Bekvämt att kunna dra internskämt och kalla det för tv.

– Ja, jag älskar det. Framförallt när man får utrymme på Kanal 5 att hålla på med den typen av idioti. Ibland går det inte att motstå att hålla på med sånt där, det är även det som är väldigt skönt med att vi gör så många avsnitt för då kan man slänga in lite trams utan att det gör någonting, något ska vi ha själva också.

Emil i korthet

  • Namn: Klas Emil Persson
  • Ålder: 35 år
  • Yrke: Någon slags luddig journalist
  • Första digital pryl: Nintendo 8-bitars
  • Så ofta hängde Emil på MSN: Mycket, i min generation började man med ICQ som kom något år före MSN. Otroliga tider.
  • Det tycker Emil om fenomenet influencers: Man är jävligt kluven ändå. Det går väl inte att påstå något annat. Dock täcker inte nidbilden av hela begreppet. Jag kan tycka att det är lite tomt att leva ett liv där man är en vandrande annonspelare.
  • Appen Emil använder för ofta: Forza football, där kan man vara sig själv.
Olle Elfgren
Publicerat av
Olle Elfgren Webbcopywriter